Jag gick in i blomsteraffären för att köpa buketter till min fru och dotter. Jag hade redan valt en, när jag plötsligt lade märke till en äldre man vid ingången. Han hade en gammaldags rock, pressade byxor, skor och en enkel skjorta under rocken. Han såg inte ut som en hemlös. Han var helt enkelt fattig. Men samtidigt var han överraskande prydlig och värdig.
En ung försäljare gick fram till den gamle mannen. Hon tittade inte ens på honom och sa genast:
— Varför står du här, farfar? Du stör kunderna.
Den gamle mannen protesterade inte, han sa bara tyst:
— Förlåt mig… Hur mycket kostar en kvist mimosa?
Flickan svarade med en irriterad ton:
— Har du blivit galen eller vad? Jag ser att du inte har några pengar. Varför frågar du?
Den gamle mannen tog fram tre skrynkliga tiotior och frågade försiktigt:
— Kanske kan jag få något för trettio?
Försäljaren tittade på pengarna, fnös och tog fram en nästan död mimosa-stjälk – bruten och matt.
— Ta den här. Och gå härifrån.
Den gamle mannen tog försiktigt kvisten och försökte försiktigt räta ut den. Då såg jag en tår rinna nerför hans kind, och på hans ansikte målades en sådan förtvivlan att det krossade mitt hjärta.
Jag kände en djup medkänsla för den arme gamle mannen och bestämde mig för att ge en läxa till den ohövlig och fräcka försäljaren.
Fortsättning i första kommentaren.Jag gick fram till försäljaren, känslomässigt upprörd:
— Förstår du vad du gör?
Hon vände sig bara om och tittade på mig. Hennes ansikte blev blekt. Hon tystnade.
— Hur mycket kostar hela korgen? — frågade jag.
— Vad?… Ja, kanske tvåhundra euro, tror jag… — muttrade hon.
Jag tog fram pengarna, gav dem till henne, tog korgen med buketter och gav den till den gamle mannen. — Här, det här är till dig. Du förtjänar det. Ge dem till din fru.
Den gamle mannen stod där som förstenad och trodde inte sina egna ögon. Han log svagt. Tårarna rann fortfarande, men han höll fortfarande den samma brutna kvisten i händerna.
— Låt oss gå tillsammans — föreslog jag.
Vi gick in i butiken bredvid. Jag köpte en tårta och en bra flaska vin.
Den gamle mannen stod där, fortfarande med buketten i händerna.
— Farfar, — sa jag till honom, — oroa dig inte. Jag har pengar. Och du har en fru som du älskar. Gör henne glad.
Han nickade och kunde inte stoppa tårarna.
— Vi har varit tillsammans i fyrtiofem år… Hon är sjuk… Men hur kunde jag komma utan blommor till hennes födelsedag? Tack, min pojke…