Föreställ dig att du är bjuden på en middag hos någon som inte är din närmaste vän eller familjemedlem, utan kanske en kollega eller en granne. Bordet är vackert dukat, luften fylls av doften av läckra rätter, och du väntar ivrigt på att måltiden ska börja. Men plötsligt slickar värdinnan på skeden och lägger tillbaka den i den gemensamma salladsskålen.
Har du någonsin varit med om något liknande?
Tyvärr har jag stött på detta flera gånger. För mig är en slickad sked en mardröm som sträcker sig tillbaka till barndomen. Jag minns en gång när en flicka från förskolan kom hem till mig och åt från den gemensamma skålen med sin egen sked och sa: «Jag ska bara smaka lite»… Jag vet inte varifrån jag fått min känslighet för sådant, men jag klarar inte av det.
Vi kan inte kontrollera detta eftersom vi kommer dit när allt redan är förberett, och vi vet inte hur många slickade skedar som redan varit i salladsskålen. Jag föredrar att inte tänka på det. «Vad som händer i köket – stannar i köket.» Det viktigaste är att det inte blir uppenbart!
En gång satt jag vid bordet hemma hos en kvinna som älskade sin trädgård men inte brydde sig om att rengöra sina naglar. Hon tvättade händerna, till och med inför gäster, men synen av jord under naglarna gjorde det svårt att njuta av maten. Speciellt med tanke på att det fanns rätter på bordet som krävde fysisk hantering – som sill eller sallader.Jag känner mig också obekväm när, på grund av platsbrist på bordet eller brist på tallrikar, kött- och fiskförrätter hamnar på samma fat. Jag är till exempel inte särskilt förtjust i fisk. Jag äter det ibland, men bara om jag är på humör för det. Och bitar av fet lax eller öring tenderar att smutsa ner de tunna skivorna skinka, vilket gör dem omöjliga att äta. Det kan verka som en liten nyck, och kanske är det så… men jag tror inte att jag är ensam om detta.
En av de vanligaste obehagligheterna är värdens finger i salladen eller en varm maträtt. När värdarna, i sin iver att ta hand om gästerna, serverar maten och använder händerna som hjälpmedel. Och sedan slickar de fingret och använder samma finger för att servera mat till någon annan gäst.
Men det absolut mest motbjudande är hår i maten. Tyvärr har jag också varit med om det. Även om personalen i restauranger och andra matställen försöker ta hänsyn till allt genom att bära förkläden, handskar och mössor, har jag ändå hittat hår i maten där. Sedan dess undviker jag det stället.Och när vi ändå är inne på ämnet måste jag nämna värdarnas barn. Kasta gärna tofflor på mig, men om föräldrar inte kan uppfostra sina barn till att låta bli att lägga bilar från golvet i tallriken eller skaka dockhår över maten, kanske de borde ha tänkt sig för innan de skaffade barn? Evolutionen har det redan tillräckligt svårt. Ouppfostrade barn kan förstöra vilken noggrant planerad tillställning som helst. Därför är jag alltid lite skeptisk till människor som tar med små barn på affärsluncher (ja, det händer faktiskt). För att inte tala om hemmamiddagar. Där känner barnen sig ju helt fria, på sin egen «hemmaplan»! Då kan man få en boll i soppan eller en leksakssoldat i salladen. Och föräldrarna tindrar och säger: «Åh, så charmigt spontant, det är ju bara barn!»
Berätta ärligt, finns det saker som väcker avsmak hos dig? Vad tycker du är äckligt?