Jag har aldrig älskat min fru, även om jag har sagt det till henne hundratals gånger. Det var inte hennes fel – vi levde bra tillsammans. Hon bråkade aldrig med mig, tjatade inte om småsaker, och hon var alltid snäll och kärleksfull. Det enda som saknades i vårt förhållande var kärlek.
Varje morgon vaknade jag, och varje kväll gick jag till sängs med samma tanke – jag vill äntligen lämna henne. Hitta den där kvinnan som jag verkligen kan älska.
Men kommer jag att klara det? Med Ira har jag det bekvämt. Hon är en perfekt hemmafru, och hennes utseende väcker beundran även hos mina vänner, som fortfarande undrar hur jag hade sådan tur. Ärligt talat vet jag inte ens själv vad jag har gjort för att förtjäna en sådan kvinna. Jag är bara en helt vanlig man, inget särskilt som sticker ut. Och hon älskar mig… Märkligt, egentligen.Hennes kärlek och lojalitet drev mig till vansinne. Särskilt hennes skönhet. Jag förstod mycket väl: om jag lämnar det här huset, kommer det genast att dyka upp en annan man – rikare, mer attraktiv och framgångsrik. Bara tanken på att någon annan skulle hålla om henne gjorde mig galen. Hon är min, även om jag inte känner något för henne.
Jag gifte mig med henne bara för att jag smickrades av tanken på att ha en så vacker kvinna vid min sida. Men kan man verkligen leva med en kvinna man inte älskar hela livet? Jag trodde att jag skulle klara det, men jag hade fel.
– Imorgon berättar jag allt för henne, bestämde jag mig innan jag somnade.
Nästa morgon, vid frukosten, tog jag äntligen mod till mig för ett ärligt samtal. Jag lyssnar, älskling.
– Föreställ dig att vi skiljer oss. Att vi bor på varsin sida av staden.
Hon log.
– Vilken märklig situation… Är det här någon sorts lek?
– Lyssna klart. Det är viktigt.
– Okej, jag föreställer mig det.
– Svara ärligt, skulle du hitta någon annan efter att jag gått?
– Dima, vad är det med dig? Varför har du plötsligt fått för dig att du ska lämna mig?
– För att jag inte älskar dig. Jag har aldrig gjort det.
– Vad? Är du seriös? Jag förstår ingenting…
– Jag vill lämna dig, men jag kan inte, för det gör ont att föreställa mig dig med en annan man.Ira blev tyst, tänkte efter, och svarade sedan:
– Det finns ändå ingen som är bättre än du. Du kan gå utan att oroa dig för att jag ska hitta någon annan.
– Lovar du?
– Självklart, – försäkrade hon med ett leende.
– Men vänta, vart ska jag ta vägen?
– Har du inga alternativ?
– Nej, vi har ju varit tillsammans hela livet. Jag antar att vi får leva klart tillsammans.
– Oroa dig inte. Efter skilsmässan delar vi upp lägenheten till två enrummare.
– Verkligen? Det låter otroligt. Varför hjälper du mig så här mycket?
– För att jag älskar dig. När man älskar någon kan man inte hålla fast vid personen mot deras vilja.
Några månader senare var vi skilda. Ett par veckor efter det fick jag reda på att Ira hade hittat en annan man. Jag insåg också att hon aldrig hade planerat att dela lägenheten som hennes mormor hade lämnat till henne.
I slutändan blev jag ensam, utan någonting kvar. Hur ska jag någonsin kunna lita på kvinnor igen? Det har jag ingen aning om…